För dig är jag ingenting, för mig är betyder dina handlingar allt
Räckte det inte med mig? Och nu börjar det igen. Jag blir skakis när jag tänker på det, ditt sätt att leva, din IQ nivå och ditt sätt att inte förstå hur andra känner. Tänk dig själv att ha hela ditt liv i ett text dokument, att soc har tillgång till hela mitt liv från dag ett, och det ända jag har som soc inte har är mig själv. Det jobbiga är inte att du har skadat mig, att du har gjort illa mig för det kan jag leva med, men jag kan inte se mitt liv gå i repris. Varför är du så ego och vägrar förstå det? Varför? Jag förstår inte. Snälla låt henne vara, ge henne en chans att få känna sig älskad.
min lilla hermana, lovi. Kommer inte ihåg om det va 5 år sen eller om det va mer. tiden går så fort. Jag blir så glad när natta kommer hem efter hälsat på dig och hon säger, Lovi är alltid den som ska ta hand om alla, hon tänker på alla andra först och sig själv sist. Hon försvarar alla (även dom som hon kanske inte borde) och sen så är hon alltid den glada. Jag vet inte men det känns som att du är den jag är mest lik, i utseende och i sättet. vilket värmer mig, men samtidigt blir jag rädd, rädd för din skull. Jag vill inte att du ska såras så mycket som jag har gjort, och slösa inte tid på onödiga människor, det kommer bara göra dig ont. Men ta vara på dom du har och dom du tar hand om, jag antar att det uppskattas mer än vad jag tror
jag saknar dig så otroligt mycket
alla gånger du har sagt att du älskar mig, alla gånger du har... juste alla gånger vadå? Dom gångerna du sa att du va besviken på mig när jag berättade hur jag kände, när jag vågade gråta och dom gångerna jag vågade tro på det du sa. Men egentligen, det du sa till den lilla tjejen, kommer du ihåg henne? hon som va 9år och sökte efter tröst (men som alltid letade i fel hörn) hon, den tjejen som fick växa upp tidigare än alla andra, sen flera år tillbaka har jag alltid önskat att jag fick vara som alla andra. Att få växa upp tryggt, vilken dröm.. Tanken att inte behöva veta eller se saker som ingen annan sätt. Och värst av allt, drömmen att inte bli behandlad som ett skadat barn. Men det skiter du i, eller hur? Det ända du bryr dig om är dig själv. Det är just därför jag aldrig vågar lita på dom orden, "jag älskar dig" "jag saknar dig" och "hur mår du?".. (Eller vänta, det där va bara något som jag alltid önskat att du skulle säga). Det va en vän till mig som frågade mig förra året om jag hade svårt att lita på människor och vuxna, och om sanningen ska fram så har det alltid vart tvärt om. Jag har alltid gett alla en chans och försökt att intala mig att ingen skulle vara som du. Det jag har förstått är att det finns ingen som du, ingen kommer kunna vara så ego som du (eller det finns en till..) men dom där orden.. Jag har så svårt att förstå att någon menar dom. Även om jag vet att personen menar det så är det för mig inte orden i sig som betyder, utan "handlingarna". Och varje gång du sa att du älska mig och att du saknade mig så va det alltid tvärt om. Du sa en sak och gjorde en annan. Som vanligt alltså?Varför ska det alltid vara den som aldrig slutar bry sig som skadas mest?
Jag e ledsen, för du kommer aldrig kunna förstöra mig dvs säga saker till mig eller så som kommer bryta ner mig. Det som förstör mig och som får mig att må dåligt är när du behandlar andra som du behandlar mig. Enligt mig så bryr jag mig inte längre hur du gör mot mig, men när du gör något mot Lovisa? jävla mupp.. helt ärligt jag går i taket när jag hör det där, mina nerver är utanför kroppen och jag är så jävla hjälplös. snälla förstår du inte att du gör henne illa? Deniz och alex då?
Räckte det inte med mig? Och nu börjar det igen. Jag blir skakis när jag tänker på det, ditt sätt att leva, din IQ nivå och ditt sätt att inte förstå hur andra känner. Tänk dig själv att ha hela ditt liv i ett text dokument, att soc har tillgång till hela mitt liv från dag ett, och det ända jag har som soc inte har är mig själv. Det jobbiga är inte att du har skadat mig, att du har gjort illa mig för det kan jag leva med, men jag kan inte se mitt liv gå i repris. Varför är du så ego och vägrar förstå det? Varför? Jag förstår inte. Snälla låt henne vara, ge henne en chans att få känna sig älskad.
min lilla hermana, lovi. Kommer inte ihåg om det va 5 år sen eller om det va mer. tiden går så fort. Jag blir så glad när natta kommer hem efter hälsat på dig och hon säger, Lovi är alltid den som ska ta hand om alla, hon tänker på alla andra först och sig själv sist. Hon försvarar alla (även dom som hon kanske inte borde) och sen så är hon alltid den glada. Jag vet inte men det känns som att du är den jag är mest lik, i utseende och i sättet. vilket värmer mig, men samtidigt blir jag rädd, rädd för din skull. Jag vill inte att du ska såras så mycket som jag har gjort, och slösa inte tid på onödiga människor, det kommer bara göra dig ont. Men ta vara på dom du har och dom du tar hand om, jag antar att det uppskattas mer än vad jag tror
jag saknar dig så otroligt mycket
alla gånger du har sagt att du älskar mig, alla gånger du har... juste alla gånger vadå? Dom gångerna du sa att du va besviken på mig när jag berättade hur jag kände, när jag vågade gråta och dom gångerna jag vågade tro på det du sa. Men egentligen, det du sa till den lilla tjejen, kommer du ihåg henne? hon som va 9år och sökte efter tröst (men som alltid letade i fel hörn) hon, den tjejen som fick växa upp tidigare än alla andra, sen flera år tillbaka har jag alltid önskat att jag fick vara som alla andra. Att få växa upp tryggt, vilken dröm.. Tanken att inte behöva veta eller se saker som ingen annan sätt. Och värst av allt, drömmen att inte bli behandlad som ett skadat barn. Men det skiter du i, eller hur? Det ända du bryr dig om är dig själv. Det är just därför jag aldrig vågar lita på dom orden, "jag älskar dig" "jag saknar dig" och "hur mår du?".. (Eller vänta, det där va bara något som jag alltid önskat att du skulle säga). Det va en vän till mig som frågade mig förra året om jag hade svårt att lita på människor och vuxna, och om sanningen ska fram så har det alltid vart tvärt om. Jag har alltid gett alla en chans och försökt att intala mig att ingen skulle vara som du. Det jag har förstått är att det finns ingen som du, ingen kommer kunna vara så ego som du (eller det finns en till..) men dom där orden.. Jag har så svårt att förstå att någon menar dom. Även om jag vet att personen menar det så är det för mig inte orden i sig som betyder, utan "handlingarna". Och varje gång du sa att du älska mig och att du saknade mig så va det alltid tvärt om. Du sa en sak och gjorde en annan. Som vanligt alltså?Varför ska det alltid vara den som aldrig slutar bry sig som skadas mest?
Jag e ledsen, för du kommer aldrig kunna förstöra mig dvs säga saker till mig eller så, som kommer bryta ner mig. Det som förstör mig och som får mig att må dåligt är när du behandlar andra som du behandlar mig. Enligt mig så bryr jag mig inte längre hur du gör mot mig, men när du gör något mot mina småsyskon, då blir jag tom´. jag undrar bara varför? jävla mupp.. helt ärligt jag går i taket när jag hör det där, mina nerver är utanför kroppen och jag är så jävla hjälplös.
Kommentarer
Trackback
